Etiska tips till yogalärare
Inom både Patanjalis Yoga Sutras och Buddhas lära (Dhamma) finns enkla etiska träningsregler för människor att ta hjälp av. Inom yogan kallas de Yamas & Niyamas och inom Buddhismen kallas dessa för ”Panca Sila” eller The Five Precepts. Dessa anses hjälpa ens andliga utveckling. Vi har här valt att ta hjälp av Panca Sila (uttalas som pancha). Det är fem enkla förhållningsregler att följa.
Inte några budord – snarare ”försök”. Försök till att leva ett enklare/mindre komplicerat och mera lyckligt & harmoniskt liv.
Vi kan ta hjälp av dessa genom att tänka på dem varje morgon som en del av vår Sadhana-practice, men vi kan också ta hjälp av dem inom vår dhamma/yogalärar-roll. De är till för att hjälpa.
Panca Sila – Andlig utveckling
Buddha återkom ständigt till hur det etiska livet hänger ihop med det andliga. Meditationen blir stillsammare och sati (mindfulness) starkare om man även praktiserar Panca Sila. Det är faktiskt Panca Sila som ÄR ens andliga utveckling. Det spelar ingen roll hur många ”insikter” och ”stadier” man tror sig ha uppnått i meditationen/yogan om man inte kan ha koll på till exempel ”rätt tal”. Om man däremot verkligen jobbar med sig själv inom alla dessa delar så har man kommit ”långt på vägen”. Att sitta länge i perfekt i lotus gör en (tyvärr) inte till en bättre människa. Det är inte personen som blir upplyst, det är våra handlingar.
Här har vi försökt att tolka dessa ”regler” (Panca Sila) så att de passar yoga/meditations-lärar-rollen, att leva som man lär är inte enkelt men vi bör åtminstone försöka:
1. Ickevåld. Att (försöka) att varken skada sig själv eller någon annan levande varelse. I vårt fall: inte skada oss själva eller våra elever varken fysiskt (i yoga-asana) eller genom tal (att skälla ut, håna, såra – det gäller även blickar och attityd etc). Inte heller döda några levande varelser. Tex myggor, flugor, myror och andra småkryp. Att istället hjälpa, hela – att öka harmoni, lycka, välbefinnande och framför allt att minska stress hos oss själva och våra elever är det vi strävar efter (med det viktiga tillägget ”att veta när man ska bry sig och när man ska släppa”).
2. Ickestöld. Att (försöka) att inte ta det som inte är givet. Att inte be om tjänster och saker från våra elever om de inte själva erbjuder detta (det gäller även avgifter för kurser, dessa avgifter bör inte vara överpriser, vi bör även erbjuda gratis/rabatterade priser för dem som inte har råd). Här handlar det även om att tex. inte dra ut på yoga-klasser, inte komma för sent till klasser (dvs att stjäla någons tid), inte avbryta en konversation (att ta prat-plats) eller att inte tränga sig före för att ta mat (under tex en retreat) eller att ta på våra elever utan att först fråga om det är ok (tex massera elevers fötter, ryggar etc). Vi bör sträva efter generositet, att dela med oss – av vår tid (efter klassen tex), av våra leenden, av vår godhet, inre lugn och glädje.
3. Inte missbruka sexualitet. Att försöka att inte missbruka vår egen eller någon annans sexualitet. Som lärare har vi ett väsentligt ansvar gentemot våra elever när det gäller denna del. Vi kan absolut inte gå över gränsen mellan sexuell relation och elev/lärar-relation. Eleven förlorar alltid på detta. Det gäller även att tex inte flirta, ge komplimanger till våra elever när det gäller deras utseende, deras kroppar etc. Det är klart att det ibland uppstår kärlek (och vänskap) i yogasalen, men man har som lärare huvudansvaret och bör in i det längsta ärligt se vad det hela egentligen handlar om. Hur kan man lära ut yoga & meditation som ju handlar om att minska sina begär när man själv dukar under för dem? Genom att ta hand om vår egen kropp med respekt, vår sexualitet med kärlek och omtanke, utstrålar även vi harmoni och lugn – det smittar så klart av sig.
4. Rätt tal. Att (försöka) prata rätt. Detta är A och O för en lärare. Det är jätteviktigt att verkligen ha koll på sitt tal. Att inte ljuga, skämta grovt, inte göra sig rolig på våra elevers bekostnad etc, att inte ljuga, överdriva, använda hårda ord, inte baktala, inte sprida rykten om elever, andra lärare, inte heller om andra yoga/meditations-former som vi råkar tycka illa om. Istället – att prata om sådant som förenar, som stärker, som ger glädje och kärlek – och lugn. Helt enkelt att prata medvetet. Detta gäller även sms/mail/brev-dialoger förstås. Rätt tal är den svåraste delen i Panca Sila, men är en fantastisk ”meditation”.
5. Icke-missbruk. Att (försöka) att inte missbruka/fördunkla sinnet med alkohol, droger eller andra gifter. Det betyder INTE att vi inte kan ta ett glas vin, men att dricka sig redlös, att ”röka på” eller att inta andra droger samtidigt som vi förespråkar att ”rena” sinnet med meditation och yoga är super-duper-dubbel-moral! Det gäller faktiskt även att missbruka mat, socker och eller överdriven renlevnad (så kallad ortorexi är vanligt bland yogisar) och internet (Sociala Medier). Här handlar det om självkännedom (återigen!), att ta hand om våra egna beroenden, samtidigt att vara snälla mot oss själva genom att JOBBA med oss själva och våra beroenden, dvs ERKÄNNA dem (vi har alla olika former och grader av beroenden, tex med-beroende) och ta hand om dem.
Kom ihåg att FÖRSÖKA räcker! Det handlar alltså om att göra vårt bästa, att försöka och att misslyckas gång på gång. Att vara meditations/yogalärare är att sprida fred och kärlek. Till oss själva och vår omvärld.
Lycka till!
Magdalena & Mats
Panca Sila
1. Panatipata veramani sikkhapadam samadiyami
I undertake the precept to refrain from destroying living creatures.
2. Adinnadana veramani sikkhapadam samadiyami
I undertake the precept to refrain from taking that which is not given.
3. Kamesu micchacara veramani sikkhapadam samadiyami
I undertake the precept to refrain from sexual misconduct.
4. Musavada veramani sikkhapadam samadiyami
I undertake the precept to refrain from incorrect speech.
5. Suramerayamajja pamadatthana veramani sikkhapadam samadiyami
I undertake the precept to refrain from intoxicating drinks and drugs which lead to carelessness.