Vi kom precis hem från en 9 dagars Jhana retreat med Leigh Brasington (http://www.leighb.com). Det var Vipassanagruppen www.sangha.nu som ordnade denna retreat.
Jhana-meditation kallas den på Pali (språk som Buddha talade), Dhyana på Sanskrit. Dhyana betyder helt enkelt ”meditation”, Chen i Kina och Zen i Japan. Och även i yogan som Dhyana. Denna form ingår alltså i Patanjalis åtta steg, som steget innan Samadhi. Att sitta i djup koncentration utan tankar. Totalt absorberad. Det var denna meditation som Buddha fann som otillräcklig i sig, och då han kombinerade den med insiktsmeditation (eller vipassana) blev han fri, nådde Nirvana. Man brukar benämna denna form för Samatha (och tillståndet av djupaste stillhet för samadhi).
Det finns fyra ”lättillgängliga” och ytterligare fyra, mer svåråtkomliga Jhana-stadier. Dessa tillstånd är egentligen upplevelser man känner då man får tillgång till olika delar i hjärnan, aktiverar och utvecklar/minskar dessa (läs denna artikel om hur hjärnan påverkas av meditation här ).
Jhanan är även egentligen sinnestillstånd som varje människa någon gång ”ramlar”in i. Då man är absorberad och koncentrerad och känner ett oerhört lugn är man i tex andra Jhanan. Då man är extatisk är det första Jhanan osv. Det kräver träning och tålamod att gå in i djupare och djupare Jhanas men vem som helst kan göra detta med tålamod och övning.
Trots att stillandet av sinnet har en uppsjö av fysiska fördelar (sänker, blodtrycket, mildrar stress och tusen andra underbara effekter) så hjälper denna metod oss (tyvärr) inte att bli mindre egoistiska, den är ganska värdelös när det gäller neuroser eller att förbättra våra relationer. Den ger oss inte heller inre insikter eller förmågan till djup lycka, utom då vi befinner oss i dessa tillstånd förstås. Efter meditationen återgår våra mönster i samma gamla spår. Det liknar förstås på många sätt droganvändning, utan den negativa fysiska abstinensen. Tyvärr kan dessa stadier ge psykisk/mental abstinens och beroende och har man ”otur” kan man bli en så kallad ”Jhana-Junkie”;).
Personer med så kallad beroende-problematik bör vara medvetna om detta. Leigh Brasington menar också att själva Jhana-meditatinen är ”usels unless you combine it with vipassana”.
För det är just vipassana (insiktsmeditation) även kallat mindfulness-meditation och kontemplation som bevisligen förändrar våra djupt rotade beteende, tanke och kroppsmönster. Det är insiktismeditationen som leder till att vårt omedvetna blir medvetet, till att vår hjärna producerar mer aktivitet i det lymbiska delen som är kopplat till lycka och livsglädje. Det är den som gör att vi lär oss att agera istället för att re-agera. Metoden lär oss att skapa mindre stress och mera inre frid och fred, och gör så att våra lösa delar bli mer sammansatta, ja helst enkelt mer hela.
Att kombinera Jhana med Vipassana är därför en mycket effektiv metod. Man brukar börja meditationen med att stilla och koncentrera sinnet för att sedan övergå till vipassana.
Denna retreat skilde sig från andra vi har gjort genom att alla timmarna (ca 8 tim dagligen) koncentrerade sinnet in i just Jhanas. Det var läskigt också eftersom dessa tillstånd kräver en viss form av kontrollförlust och tillit till processen. Att ge upp, överlämna sig.
Känslan är att man sitter insvept i det mjukaste bomull, i totalt inre frid och lycka. Utan smärta, utan tankar, bara i ljus. Ibland uppenbarar sig olika ljusformationer och geometriska mönster, ibland börjar man se en rund ring framför sig. Den första Jhanan kan ibland vara obehaglig, och kännas som att hela kroppen brinner, att det bankar, bultar i ryggraden, att världen snurrar, att man lyfter, flyger etc. men det behöver inte vara så, det kan också kännas bara behagligt.
Eftersom retreaten bara var för mycket erfarna meditatörer så var det total tystnad, ingen rörde sig under sessionerna. Det var knäpptyst och totalt fokuserat.
Även om det brukar poängteras att en meditations-retreat inte är någon semester så är det det för mig (numera). Tänk att få vara på en fantastiskt vacker plats i Stockholms skärgård i naturen, med en ensam vit svan på det spegelblanka vattnet. Örnar som kretsar ovan. Det är total tystnad och frid. Inga telefoner, ingen internet, ingen som vill något, ingen som stör. Ingen som pratar. Bara du med dig själv. I frid, i lycka, i fred. I nio hela dagar. Det var systrarna Marie och Mona med medhjälpare som lagade fantastisk vegetarisk ayurvedisk mat tre gånger om dagen.
Jag behövde inte ta ett enda beslut. Det var någon som ringde i klockan och någon som serverade min mat. Jag blev tyvärr förkyld, men det gjorde inte så mycket heller. Allt var så fridfullt. Jag hade ett stort rum för mig själv och kunde yoga, i alla fall de dagarna jag inte var förkyld. Ashtanga på morgonen och yin på kvällen. Däremellan meditation och fantastiska föredrag av Leigh. Vilken berättare han är! Mycket skratt och roliga kommentarer (man får prata, fråga, kommentera under föredragen). Lyssna på hans tal här: http://www.leighb.com/talks.htm
Kan man ha en bättre semester än detta?! dessutom till självkostnadspris ca 3000 kr All Inclusive för 9 dagar (och valfri donation till läraren och kockarna).
Ja, och efteråt? Efter varje retreat är jag mer harmonisk med mig själv och min omgivning. Jag lär mig att släppa mina hangups, mina oros-tankar och mina problem (som jag inser faktiskt inte ens är mina), jag grundar mig själv och får större perspektiv till hur lyckligt lottad jag faktiskt är, hur oviktigt det där problemet ju var, och hur otroligt oviktigt det var att köpa det där paret jeans. Jag får mer energi till att på ett mera konstruktivt och långsiktigt sätt kunna hjälpa andra som har det svårt.
Ja, jag odlar helt enkelt en mera fredlig, jordad, grundad och sund Magdalena.
Nej, inga paraplydrinkar på vita palmstränder, ingen makalös vit-blå Grekisk ö eller dramatisk Norsk fjord kan mäta sig med detta.
Om ni undrar varför jag gör det alltså…om och om igen…
Gör det du också!
Här finns bra retreats:
www.sangha.nu
www.sobhana.dhamma.org
http://www.stockholmzencenter.se
http://3juveler.nu