Just nu befinner världen sig i ett kristillstånd. Krig, mord, gängvåld…och så klimatet på det. Det är ett enormt informationsflöde. Det är så lätt att få ett stresspåslag, oro, ångest och och att må dåligt. Vi är inte separerade från varandra. Kroppen känner. Lider med.
Själv har jag slutat läsa/titta/lyssna på nyheter, mitt nervsystem klarar inte av det. Det blir helt enkelt för mycket. Trots detta hör jag… samtal på bussen, jag ser löpsedlar, kanske skrollar förbi något inlägg i förbifarten, ögonen registrerar informationen, och då mitt sinne är oerhört nyfiket, kreativt och innovativt, så börjar det själv skapa bilder, tankar, känslor. Det skapar framtids-scenarios – och kroppen hänger med. Reagerar med att spänna sig. Resultatet bli ont i huvudet, ryggen, magen, axlarna. Och själen. Den gråter. Blir desperat. Metta Bhavana hjälper mycket – bli guidad av mig i den här.
Och det som också tröstar är det faktum att jag inte vet. Att vi inte vet. Att ingen vet. På riktigt.Även då vår omgivning vill övertala oss, få oss att “förstå” sin ståndpunkt. Då kan vi svara: “Jag vet inte. Jag vet faktiskt inte”. Vägra ta parti för något vi inte vet. Våga ta parti för kärleken, för freden. För visdomen.
För jag tror att det är viktigt att påminna oss om det. Det vi vet, det vi kan påverka och kontrollerna är väldigt lite. Men människan vill ha kontroll. Vill vara säker. Osäkerhet är något av det värsta det mänskliga psyket kan vara i. Men vi behöver våga, våga att inte veta, för att lugna nervsystemet. Lugna hjärtat. Våga vara i ett ”vet inte” – tillstånd. I ett nu. Ett ”här och nu”. I kroppen.
Den här meditationen spelade jag in både för er men lika mycket för mig själv. Våga vara kvar i detta nu, i detta ”vet inte”.
Med massa kärlek och fred,
Magdalena